.:: Just nu
Online: 7 | Inloggade: 31


.:: Chatt
Logga in för att skriva inlägg


.:: Våra partners







NYHETER FRÅN EWP


16 december 2018 10:33
Drömmen om en vit jul... (Uppdaterat)

Untitled document

Förord: När fakta samlas på detta viset så kan eventuella felaktigheter smyga sig in och undertecknad publicist reserverar sig för detta faktum. Detta avsnittet är det andra och avslutande av två om Advent och jul.

När detta släpptes var det blott några dagar kvar innan jul. Mångas sinnebild är att det ligger ett rejält lager snö och att det är gnistrande kallt.Nog är det så som vi tänker oss "ett riktigt och äkta " julfirande. Men tyvärr så minskar möjligheterna för vart år till detta, beroende på det allt varmare klimatet.

För de av oss som bor i norra och mellersta Sverige är de vita jularna än så länge vanligt förekommande. Men om man drar en linje från Gävle in mot södra Värmland och betraktar landet söder därom, så blir det allt sämre ställt med det vita på backen och tyvärr så pekar nästan samstämmiga prognoser på ännu en grön jul för alla de av oss som bor söder om den linjen.

Det är i princip 70 procent (kanske mer) av Sveriges folk som gör detta. Här bjuds det åter på en grön jul! Senast det begav sig och vi hade en landstäckande vit jul var år 2010. Även julen dessförinnan, år 2009 var vit i hela landet! Enligt en dansk norm så ska hela landet (taget från DMI) ha ett snötäcke på minst 5 cm snö på marken klockan 15.00 på julafton, för att det ska räknas som en landstäckande vit jul.

Tyvärr så blir det sannolikt ej så denna julen heller och det närmar sig raskt 10 år sedan senast. Det betyder att det finns unga idag som aldrig sett snö på julafton i sina hemtrakter i Sverige...

Om vårat julfirande med ett kristet budskap som stammar i det hedniska midvinterblotet:

Vårt firande nu när det är som mörkast har alltså rötter långt innan vi blev kristnade. Det var då midvinterblot som kanske förknippas mest med vikingatiden och andra riter när det var som mörkast. Man talade då om "fester i Valhall" och grisen "Särimner" som var vikingagudarnas motsvarighet till det avsevärt mer stillsamma kristna firandet som kom senare. Grisen Särimner slaktades och åts upp men "återuppstod" nästa morgon lika trind och fet som innan, enligt Edda-sagan och asatron.

Kanske var detta ett sätt att döva hungern, särskilt under nödår då det var magert och eländigt. Att gå i kyrkan och delge sig det kristna budskapet och glädjen över det nyfödda Jesusbarnet är kärnan i vårt julfirande och inte Kalle Anka.

Länk till Wikepedia om den hedniska seden HÄR

Längre tillbaka i tiden så gick nästan alla människor i kyrkorna vid jul, dels vid 1:a Advent men även under julottan. Från mitten av 1900-talet och sedan bakåt genom århundranden så var kyrkobesöken praxis varje söndag och helgdag. Kyrkobesökarna minskar allt mer i antal beroende på nya traditioner och äldres frånfälle.

Men att gå i kyrkan vid jul är en värdefull upplevelse med allt det vackra och alla levande ljus för den som har kristna värderingar. Numera så har Sverige andra trossamfund med andra religioner också där man ej firar jul.

En kort sidekick om resan till kyrkan och slädfärden till julottan...

För de äldre och särskilt i de mellersta och norra delarna av landet så minns man kanske slädfärden till julottan. Från tidigt 1900-tal och bakåt så var häst och släde "bilen till kyrkan" på den tiden. Häst och vagn gällde i vanliga fall men när snön kom så var släden det ultimata alternativet.

Utrustad med facklor på sidorna och de klassiska bjällrorna var färdsättet för de som ar lite mer välbeställda medan de fattiga ofta fick gå. Inte allt för sällan så var vägen mellan hemmet och kyrkan mycket lång, kanske upp emot två mil eller mer. Detta betydde att fattiga fick gå upp i ottan för att hinna till kyrkan i tid.

Just bjällerklangen är en viktig ingrediens i det som skapar "julstämningen" och varför är det så undrar kanske någon. De flesta tänker inte så mycket på detta. Men allting har sin förklaring och därför så återvänder vi till slädfärden på väg till och i från kyrkan.

När det är vinter och mycket snö så blir allting mycket tystare och detta beror på den mjuka snön. Särskilt vid nysnö så blir det riktigt tyst då den mjuka snön är extremt bullerdämpande och absorberar mycket ljud. Innan bjällrorna blev praxis eller dessa saknades så skedde många tragiska olyckor när personer blev påkörda av hästekipage med släde.

Nu som då så ställer fysikens lagar till det då bromssträckan på is och snö blir så mycket längre. Därför så blev det i princip lag på att alla slädar och hästar utrustades med bjällror som ett mycket tidigt säkerhetstänk förr. Inte bara i Sverige utan i hela Europa så var slädar vanliga som transportmedel vintertid. Bjällrorna är idag alltså ett gammalt säkerhetstänk som numera kryddar många julmelodier i bakgrunden...

Länk till Wikiepedia om julotta HÄR

Julgran och tomte är moderna påfund och innan dess så fanns "julbocken" istället.

Vare sig julgran eller tomte är i dagens skepnad särskilt gammalt som företeelse. Istället så fanns i folks mystiska tro alver, vettar och tomtar som "pysslade om" gården där man bodde. Dessa sagoväsen hade noga reda på om man "skötte sig" eller ej. Men det var inte tomten som delade ut gulgåvorna utan det var "julbocken" som var ett sagoväsen som mest liknade en get i ansiktet och sedan hade en människokropp för övrigt.

Denna varelse var skrämmande och skulle bara kunna skymtas mycket hastigt för synen var vederstygglig. Barnen blev ofta mycket rädda när någon dök upp i denna skepnad. Givetvis fanns ju inte julbocken på riktigt men fäderna klädde ut sig och gick runt ibland stugorna med julklappar. Man bultade på dörren och kastade in gåvor för att sedan snabbt försvinna igen. Därifrån så kommer just ordet "julklapp" då man klappade på dörren innan man skickade in gåvorna.

Elsa Beskow skildrade detta på ett mycket verklighetsnära sätt i en av sina barnböcker,  när brytningen skedde mellan julbockstraditionen och vår moderna tomte-tradition. Skiftet skedde i mitten-slutet av 1800-talet och tomten som följde på julbocken var mestadels gråklädd under de första åren.

Gävlebocken är en kvarvarande (eldfängd) tradition av julbocken liksom i julprydnaderna...

Men en tradition med en halmbock som lever i högsta grad är den berömda halmbocken i Gävle. Denna är en enorm modell av de små halmbockar man kan se vid granarna runt om i folks hem. Men snabbt så fick denna eldfängda tingest en ny innebörd.

Redan från premiäråret 1966 så brändes den världsberömda julbocken upp av en amerikansk turist (!!!) som anhölls för dådet. Därefter så har bockens öde varierat och vissa år har den fått stå i fred. Andra år har det varit riktigt illa då bocken brunnit redan samma kväll blott ett par timmar efter den festliga invigningen. Sedan många år så kan man idag därför oddsa, "betta på bocken" genom internationella bookmaker-bolag om hur länge den får stå obränd och vinna pengar.

Ett besynnerligt faktum samtidigt som detta också också är ett slags "varumärke" som satt Gävle och dess julbock på världskartan!

Länk till Gävlebocken på Wikipedia HÄR  Länk till Gävlebocken live (webbkamera) HÄR

Vår moderna tomte har sitt ursprung i Tyskland men som fick sig en rejäl make-over i U.S.A.

Tomten som vi känner den idag; rödklädd, fet och med vita revärer och ett brett bälte i läder är fjärran från de magra allvarsamma tomteväsen vi hade förr i Sverige. Man kan nog i mångt och mycket "tacka" såväl Disney och läskfabrikanten Coca- Cola för dess glöggfryntliga utseende.

Denna moderna variant av tomte blev riktigt vanlig under 20-30-talen när tecknad film och även läskedrycken kom till Sverige. Under krigsåren försvann Coca-Cola beroende på importstopp och läsken förbjöds dessutom av olika skäl. Men år 1955 så fick läsken återvända till Sverige och licenstillverkas sedan dess här.

Bions, radions och senare även TV:ns olika genombrott har format den jultradition de flesta av oss idag uppfattar "som den rätta". Men hos oss så ligger klapparna under granen och öppnas redan på julafton. Men i de flesta länder, främst de angloaxiska så läggs klapparna i en stor strumpa och öppnas först på juldagen.

Julklappen på t.ex. engelska heter "Christmas gift", i Danmark och Norge "jule-gaver" och det är är sålunda bara i Sverige och svensktalande delar utomlands som ordet "julklapp" förekommer.

Om julgranen som släpas in i stugorna varje år...

Julgranen är nog jämte jultomten den sinnebild som mest förknippas med julen och kom även den från Tyskland under 1700-talet, lokalt kanske tidigare i riktigt välbärgade hem som haft kontakt med utlandet. Den dekorerade granen kan förekomma såväl utomhus som inomhus. Dagens julgran har alltså sitt ursprung i 1400- och 1500-talens Tyskland där protestanter tog in dekorerade träd i hemmen. Inledningsvis förekom traditionen i de övre samhällsskikten i städerna för att sedan sprida sig till bredare socialgrupper och ut på landsbygden. Först vid mitten av 1800-talet spred sig traditionen från det protestantiska delarna i norr till de katolska i söder, och från Preussen till övriga tyska stater och vidare till andra länder.

I Sverige blev julgranen allmän under senare delen av 1800-talet. Vanligast utsmyckning är numera elektrisk belysning samt olika kulor och julfigurer i glas, papper, papp, plast eller metall. Även pepparkakor och figurer i halm är populära.  Belysningen är vanligast som elektrisk (Se stycket om adventsljusstakarnai avsnitt 1.) Men förr var levande ljus vanligast och förekommer här och var alltjämnt. Nackdelen är risken för svåra bränder som kopplas till levande ljus då granarna är fyllda av brandfarligt material.

Terpentin är en beståndsdel i granen som är mycket svårsläckt. Särskilt i slutet av julhögtiden så torkar granen när den slutar att suga vatten. Den vanligaste arten av julgran är den så kallade rödgranen. Men även ädelgran som kungsgran eller silvergran är populära. Belysningen idag är mestadels elektrisk och genom den rätt nya LED-tekniken så kan man åstakomma fantastiska granar som står sig väl mot de gränslöst vackra men ack så farliga granarna med levande ljus.

Sedan många år finns även plastgranar som till en början skulle likna de naturliga så mycket som möjligt. Men idag finns plastgranar i alla färger med eller utan inbyggda ljusslingor. "Skolorna" är många på "hur en julgran ska se ut". På Liseberg så anordnas varje år ett "Liseberg Gran Prix" där man tävlar om den "snyggaste granen"! Där kan man få uppslag till hur man själv vill utforma sin julgran. Sedan många år så är även utegranarna populära och pryder såväl gator som torg som utanför det egna hemmet på innegårdar och i trädgårdarna. Danmark är märkligt nog en av de största producenterna av julgranar sedan många år tillbaka.

En variant är att klä träd som står utan sina löv på vintern med LED-ljus och just på Liseberg med flera ställen så kan man se praktexempel på hur vackert detta kan bli. Även bland privatpersoner är konsten att smycka träd, balkonger med mera mycket populärt.

Länk till Wikipedia om julgranen HÄR

Julmat är inte särskilt nyttig men förändringar sker successivt...

Julmaten är som bekant en stabbig föreställning med idel saltade delikatesser som julskinka, syltor och sill. Till detta så åt man förr potatis och bröd och så gör man än idag i många hem. Efteråt så serverades julgröten där "den som fann mandeln" skulle bli lycklig och få önska sig något.

Julmat var från början torkad, rökt eller nedsaltad mat som var de enda förvaringssätten innan frysar och kylskåp fanns. Detta har hängt med in i våra dagar då julmat är så starkt förknippat med dessa konserveringsmetoderna.

Men förr så var det ofta illa ställt hos medel-Svensson och allmogen var fattig därför så var skinka och övrigt griskött mycket sällsynt. Istället så erbjöds spicken (saltad) sill och skalpotatis och i bästa fall en brödkant och lite rågmjölsgröt på julen. Socker och annat sött var ej att tänka på då.

Däremot så kunde man dryga ut med torkade bär och svamp liksom fisk och en "jul-gädda". Julgäddan är ännu ett känt begrepp som då kunde innebära en drägligare jul matmässigt. Lutfisk fanns också att tillgå eftersom man fastade under Advent och detta var en sak som la grunden just för vår väntan på julen.

Julborden dignar sedan länge av allt i smakväg...

Men snabbt under 20-30 talen så förbättrades den svenska befolkningens levnadsstandard och dagens moderna julbord såg då dagens ljus. Nya influenser infann sig snabbt från varmare länder där t.ex. citrusfrukter (apelsiner, clementiner), bananer, fikon, russin och dadlar gjorde ett snabbt intåg på julborden och i julmaten.

Men mycket från förr överlevde också och julsillen finns idag i en oändlig smakpalett där endast fantasin sätter gränserna. Mest kända är löksillen, glasmästarsill, ansjovis och sillsallad men även Janssons Frestelse, som är den varma varianten av sill. Men vad sägs om det allra senaste: Kebab-sill och Thai-sill. Ja fantasin är enda hindret men om det är gott eller ej ligger i betraktarens smaklökar.

Från grisen så är julskinkan nära nog ett "måste" och den finns oftast färdigkokt i varuhusen för att underlätta för alla julstressade kunder. Bäst är nog den skinkan som man kokar själv. Spadet serveras också som "dopp i grytan" med vörtbröd och en stark hemrullad senap. Att senapen är "rullad" innebär att den är krossad i en stor mortel där man använder sig av en järnkula som effektivt krossar senapsfröna. Förr användes gamla och mindre kanonkulor till detta ändamål! Annars så är revben och oliks sorters syltor vanligt förekommande på ett julbord. Inget fick gå till spillo på grisen förr, så även grisfötter ska finnas på ett "riktigt julbord"!  

Få grönsaker finns på det traditionella julbordet men detta håller på att förändras...

Så särskilt mycket "grönt finns ej på det klassiska julbordet utan det handlar mest om brunkål, rödkål samt grönkål och brysselkål som är vanligt förekommande till anka eller kalkon. Grönkålen njutes i en egen krets i de större städerna samt i Halland, Skåne och småland under benämningen "Harplinge-kål" eller "långkål".

Grönkålen förvälls i det efterföljande skinkspadet och ska rinna av. Man fräser sedan grönkålen hackad i en stekpanna i rikligt med smör, tillsätter sirap och smakar eventuellt av med lite mald peppar. Knappast något för den som ska banta här heller...

Men den nyttiga lutfisken hör till det klassiska julbordet:

Däremot så finns lutfisken kvar som ett "smalare" alternativ och den är riktigt mager. Lutfisk är fångad långa, torsk eller sej som sedan torkas på stora träställningar (Kallas även för "spil-långa" på grund av att den var utspänd på träspjälorna för att torka). Detta var vanligt i Bohuslän förr men lever kvar i Norge där man äter "klipp-fisk". Ett naturligt och nyttigt substitut för tuggummi och är alltså ett slags "godis".

Lutfisken kunde sedan förvaras på ett praktiskt sätt till den svåra vintern men för att åter bli ätbar, bortsett som torkad klippfisk, så måste den blötläggas. Man använder sig då av vatten och en speciell sorts soda som man blöter upp de torra fiskstyckena i. Vattnet ska sedan bytas många gånger för att få bort sodan och processen måste starta den 9 december (Anna-dagen) för att lutfisken ska hinna bli klar till julafton. Idag så finns lutfisken redan färdig som färsk eller fryst i handeln där denna omständliga process redan är avklarad.

Klassiskt så serveras lutfisk med en vit sås (bechamel-sås), kokt potatis, senap och gröna ärter. Lokala avvikelser på serveringssättet förekommer dock. För att ytterligare öka populariteten för denna kanske smula knepiga fiskanrättning finns smält smör, knaperstekt fläsk, brödkrutonger, sirap m.m som tillbehör på restaurangernas lutfisks-anrättningar numera.

I de anglosaxiska länderna och även på andra håll så är kalkonen den största av juldelikatesserna som serveras, oftast då på juldagen. Kalkonen är då fylld med olika slags "stuffings" som kan vara nötter, kryddor, lök, russin, bacon eller köttfärs med skorpmjöl.

Till detta serveras oftast potatis och sås. Även här i Sverige har kalkonen fått allt större betydelse som julmat de senaste 60 åren. I Polen och på kontinenten äts även julkarp (en slags mager vitfisk). Ål har varit en populär fisk på julborden, särskilt de sydländska och skånska. Men beroende på utfiskning och akut rödlistning, så av-rekommenderas idag ål på julborden numera.

Julgodis i oändlighet...

Ett gammalt skämt om vad som var godast på julbordet lär ha levererats hos en missnöjd kund på en restaurang: "Det godaste här var Cloettas skumtomtar"... Sålunda var detta ett riktigt uselt bottenbetyg för den stackars krogen.

Men faktum kvarstår julgodiset är minst lika omfattande som själva julmaten där nyss nämnda tidigare exotiska frukter nu även trängs med mandlar, nötter och olika julefterrätter där julgröten är mest känd. Den serveras gärna med ivispad grädde under namnet "ris A la malta" och med saftsås e.t.c.

Utöver detta så finns nyss nämnda skumtomtar, knäck, kolor klenäter, mandelmusslor och andra söta bakverk liksom olika fruktkakor och rena efterrätter som tiramisu, fruksallad, sorbet och liknande. T.o.m. glass, kanske med pepparkakssmak finns på vissa restauranger.  Från de tyska och anglosaxiska länderna har vi hämtat fruktkakorna.

Utländska influenser och nya tider förändrar successivt vårt sätt att äta julmat på...

Påverkan från utlandet och även klimatpåverkan kan i stort betraktas som något gott rent bokstavligt talat. Nya influenser som t.ex. vegetariska eller rent veganska julbord letar sig in och vinner allt större gehör av många olika skäl på krogarna och även vid de egna matborden.

Mest handlar det om andra trosuppfattningar, samt miljö och hälsoskäl liksom hänsyn till djurens rätt att få en human existens. Under många år har industriprocessen avhumaniserat djurens rätt och många värjer sig mot detta idag. Även klimat och hälsoskäl är saker som påverkar det hela.

Rawfood (Inget är upphettat eller kokt), veganskt eller vegetariskt trängs med eller ersätter de gamla traditionella julborden. Skillnanden mellan vegansk mat och den vegetariska är följande: I vegetarisk mat kan animalisk buljong, ägg, fisk eller mejeriprodukter förekomma, utom rent kött. Men i den veganska maten får inget animaliskt alls förekomma utan det ska till 100 % komma från växt eller mineralriket.

Kort om julens drycker:
Mest känd är julmusten som uppfanns av läskfabrikanterna under tidigt 1900-tal Men även svagdricka och alkoholstarkare drycker är givna som t.ex. julmumma vilket är en drickablandning med öl och brännvin som ingredienser som sedan har kryddats med citrusfrukter och olika kryddor. Kardemumma och kanel är de största smakbärarna därav namnet "julmumma".

Glögg är ett vin som spetsats med alkohol och socker tillsammans med olika julkryddor och citrusfrukter. Ordet "glögg" kommer ifrån att man smälter brinnande socker ned i det upphettade vinet, därav namnet.  Pomerans är en besk variant av småcitrus som ger en ""vuxen"smak åt glöggen och andra juldrycker. I utlandet så talar man i tysktalande länder om glühwein och i engelskspråkiga länder om mulled wine som är nära besläktat med glöggen. Skillnaden är att glöggen som vi känner den är mycket sötare än dess utländska varianter.

En uppsjö av olika kryddade eller okryddade snapsar "ingår" också bland juldryckerna.

Givetvis så kan alkoholintaget alltid diskuteras där en "vit jul" (alkoholfri) i detta sammanhanget alltid är det bästa för såväl hälsan som relationerna människor emellan.

Sånger, ymner och jullekar. Något om jultraditionen i tankevärlden...

(Inledningsvis så tog vi upp detta ämnet.)
Givetvis så hör det kristna budskapet till julfirandet och i motsats till annars så brukar kyrkorna vara välfyllda vid 1:a Advent och vid julottan. Den speciella atmosfären när kyrkorna är fint pyntade med påkostade uppträden av musiker och körer kan anses som dens största orsaken. Även olika julkoncerter och julspel lockar många besökare.

Julmusiken med de klassiska psalmerna och de engelska "Christmas Carols" lockar många än idag till kyrkorna och olika samlingslokaler. Att uppleva "julens budskap" med alla levande ljus är en stark upplevelse som många gärna återvänder till och därmed stadfäster julen som ett såväl kristet som kulturellt evenemang. Jullekarna med dans kring granen är vanligast på olika julfester men minskar allt mer på själva julafton. Men vid julgransplundringarna så förekommer dessa jullekar mer frekvent.

Nyår, Trettonhelg och Tjugondedag Knut avslutar julen...

Till sist så några ord om detta. Nyår har inget alls med julen att göra mer än på ett vis då vi baserar vårt nyår på Jesu födelse, som nämndes i det första avsnittet.

Nyår har en helt annan skepnad där man på ett lättsamt men påkostat sätt väntar in det nya året riktigt festklädd, ungefär som på Nobel-festen om det ska vara riktigt fint! Den flottaste klädkoden är frack med fluga för herrar och långklänning för kvinnor.

Maten är oftast dyra anrättningar som hummer, ostron och andra läckra skaldjur och man gör en "platå", där då ostron måste finnas med. Oxfilé är ett annat förekommande dyrt inslag liksom löjrom vid dessa tillställningarna.

Till ostron och skaldjur dricks helst champagne eller något annat dyrt mousserande vin eller vitt vin. Till oxfilén ett bättre rött vin som t.ex. ett Amarone-vin. Fyrverkerier avslutar nyårskvällen vid 12-slaget. Mest känt är 12-slaget på Skansen i Stockholm där Tennyssons dikt "Nyårsklockorna" läses upp av någon känd person. Detta är sinnebilden av ett "äkta nyårsfirande".

*Alkoholintaget kan diskuteras och en jul och nyår utan alkohol är nog alltid det bästa för såväl hälsan som för relationerna bland oss medmänniskor.

Många åker också iväg på hotell eller på annan ort och firar nyår vilket även gäller julen allt mer. Där man väljer bort jäkt och stress och låter sig passas upp helt. Andra flyr själva julfirandet där resor till exotiska breddgrader som t.ex. Thailand varit populärt i många år för svenskarna.

Det nya året börjar ofta stillsamt på nyårsdagen där den smula annorlunda seden att äta pizza smugit sig in numera. Orsaken är att man är hungrig efter ett rejält firande med eller utan stort alkoholintag. Andra låter sig roas av nyårskoncerten från Wien-filharmonikerna och de olika Strauss-valserna.

Trettonhelgen är 13 dagar efter jul och firas till åminnelse när de "tre vise män" kom fram till stallet, där Jesusbarnet låg. Detta togs också upp i det första avsnittet.

Till sist så avslutas julen den 13 januari, 20 dagar efter jul, på "Knut-dagen" (i almanackan) och då "ska julen ut". En gammal tradition var förr att julen skulle "skjutas" in och även skjutas  ut med ett (jakt) gevär. Denna sedvänja är förbjuden idag men kan leva kvar som "smäll-karamellerna" i julgranens prydnader.

Dessa kunde förr innehålla en liten krutladdning och "small" när man drog i smällkaramellens ändar. Ut flög små leksaker eller godis. Men idag är denna typ av tingest förbjuden beroende på risken för personskador.

Därmed kanske du som besökare har fått reda på något om julen du kanske ej visste om innan.

Skribent: S.Johansson & EWP Teamet


Skriv en kommentar
Du måste vara inloggad för att kunna skriva en kommentar


Kommenterar till den här nyheten (0):




Fler nyheter