.:: Just nu
Online: 6 | Inloggade: 25


.:: Chatt
Logga in för att skriva inlägg


.:: Våra partners







VÄDERSKOLAN


26 juni 2015 20:12
Frontåska orsakas av luftmassekrock

Det har varit en väldigt lugnt start på årets åsksäsong. Hittills har vi inte fått en enda dag med över tusen nedslag och de åskfria dagarna är många, vilket verkligen gläder de som inte gillar åskan. I brist på åskan så kan vi förklara lite mer om den. Denna gång ska vi beskriva lite mer om frontåskan som vid många tillfällen kan vara både omfattande, frekvent och långvarig.

<- Arkivfoto: Mikael Amundsen.

Men först...värmebesked!

Innan vi går in närmare på frontåskan så kommer vi med, för många, ett glädjande besked! Som ni säkert har sett på flera löpsedlar finns chans att den riktiga sommarvärmen kommer inom någon vecka. Redan i mitten av nästa vecka kommer en portion med lite varmare luft in så vi kan få upp till +25 grader på en del håll i Sydsverige. Mot slutet av veckan kan sedan ännu varmare luft dra in med kanske närmare +30. Prognosen är dock rätt osäker ännu så det lär följas upp.

Frontåska

Låt oss börja med fenomenet vind. Vindar går oftast från väster till öster på våra breddgrader. Det beror huvudsakligen på två saker:

1. Solen, som värmer luften vid ekvatorn mer än luften vid polerna, samt mer över land än över vatten. Eftersom varm luft stiger och kall luft sjunker så kommer lufthavet i oro när obalans uppkommer.

2. När vindar hos oss drar sig norr ut så roterar de samtidigt med jorden runt dess axel. Resultatet är att när vinden närmar sig polen så kommer den att behöva svänga av i samma riktning som jorden rör sig för att behålla rörelseenergin. Det hela kallas korioloiseffekten vilket vi inte går in på mer i denna artikel.

Ett resultat av detta är att i oroliga områden med olika uppvärmning uppstår varma och kalla områden. Där luften börjar stiga blir det lågtryck undertill och luft dras in från sidorna. Denna luft kommer också börja vrida sig. Åt höger om den går norr ut och åt vänster om den går söder ut. Det gör att det bildas virvlar som rör sig moturs runt lågtrycken. En effekt av detta är att en del luft kommer från uppvärmt fastland och en del från svalt hav, alternativt kall luft från norr träffar varm luft från söder. Resultatet är att luftmassor möter varandra.

Om vi har ett svalt högtryck liggande över Skandinavien och varm luft kommer in från söder eller väster så kommer den varma luften som väger mindre att försöka pressa bort den kalla tunga luften. Resultatet är att den innan den trycker bort den kalla luften tränger upp ovanför.

Eftersom vindhastigheten är större på högre höjd kommer s.k. vindskjuvning att få värmen att stiga i sidled och kondensationen kommer att ske långsamt. Det första vi ser är ankomsten av oroliga cirrusmoln på 8 – 12 km höjd. (Lägre på vintern.) Är solen uppe eller månen kan en s.k. halo, eller en ring att synas runt.

 Halo runt solen, här i jämtländska Krok. Foto: Kristina Sundqvist.

Denna ligger på 23 graders avstånd från solen (månen), Ser vi den, vet vi att molnen kommer att bli tyngre och nederbörden med största sannolikhet kommer inom 12 – 24 timmar. Eftersom varmluften förskjuts i sidled så kommer ovädret liksom av sig och förlorar drivkraft och det enda som händer är att ett relativt lugnt regnsystem drar in.

Om vi istället tänker oss en högtrycksrygg så kommer denna ofta att innebära mycket klart väder och mycket värme (på vintern kan det vara tvärt om). Om det nu kommer in sval havsluft, kanske från norr så kommer denna att vara tyngre. Om högtrycksryggen är ynklig så kan kallfronten komma att gräva sig in under varmluften så att regnmolnet tippar över ända. Resultatet blir då vindskjuving åt andra hållet.

Om högtrycksryggen ger motstånd kommer balansen mellan de båda kolliderande luftmassorna att skapa dramatik. Luften kommer stiga lodrätt uppåt. Kondensationen som sker drar luftmassan uppåt och bildar ett lokalt lågtryck. Detta lågtryck gör att mer luft sugs upp och mer kondensation sker. Molnet kan bygga upp till 10 km höjd eller mer. Flera åskceller kan bildas i kollisionszonen. Denna zon kan dessutom stanna i samma område i flera timmar eller under flera dygn. Lokalt kan ovädren bli mycket häftiga och de kan dessutom skapa rejäl oreda med superceller och tromber som resultat.

 

Om högtrycksryggen håller tillbaka kommer balansen göra att molnet bygger på höjden. De röda stående pelarna är mogna åskceller. Bild: Gunnar Sporrong

Den varma luften som drar framåt (höger) har släppt mycket av sitt vatten men har fortfarande värme nog att stanna kvar. Den varma luft som sträcker sig bakåt faller delvis ur molnet med nederbörden. Nederbörden i denna del når sällan marken utan avdunstar och kyler av luften. Den kalla luften förstärker återigen det kalla inflödet som förstärker åskovädret med nya åskceller. Den kalla vindfront som ligger längst fram under molnet är mycket byig och kan nå kuling och stormstyrka och kan orsaka mycket oreda.

KlaraSkyar.se om frontåska: http://klaraskyar.se/2015/06/25/aska-del-ii-frontaska/

Källor: NOAA, SMHI, The wonders of the Weather (från The Great Courses, professor Robert G. Fover)

Arkivfoto: Linus Berntsson


Skribent: Gunnar Sporrong. Bearbetning: Simon/EWP.






Fler artiklar