En del kommer att minnas året som åskfattigt, och andra tvärt emot. Jag som författar texten har under 2024 upplevt 2 av mina absolut värsta oväder hittills i mitt liv. I texten nedanför kommer jag beskriva en av dessa åskceller.
Kalendern visar 10 Juli på telefonen, det är semester och värmen är påtaglig. Det vibrerar i telefonen ganska tidigt på dagen, i notisen står det något om åska. Det är EWP teamet som chattar om ovädret som verkar kunna bildas under dagen. Vi väntar avvaktande på de första tecknen på oväder. När dessa börjar synas på radarn så går vi snabbt ut med varningar för västra delen av Götaland. En kallfront trycket mot en varm och fuktig luftmassa över inlandet och skapar ett band med oehört kraftig åska. Jag ger mig genast ut till min utsiktspunkt med fri sikt åt väst, sikten är vid klart väder flera mil men just idag är horisonten mörk från syd till norr. Man hör det konstanta dånet av åskans muller från flera mils avstånd. Tiden går och fronten närmar sig min position framåt lunchtid. Nu börjar blixtarna synas, de flesta går rakt ner vilket upplevs som både skrämmande och vackert på samma gång.
På radarn noterar jag en insprängd cell som rör sig snabbare än den övriga åskan. Jag flyttar på mig några 10 tals meter längs med klippkanten för att få fri sikt åt sydväst för att se om jag kan se cellen. När jag kommer fram möts jag av en mörk massa som snabbt rör sig mot min position på höjden. Vinden kommer plötsligt och mörkret lägger sig över området trots att det är mitt på ljusa dagen. Jag packar ihop filmutrustningen och rör mig snabbt mot bilen som är ett par hundra meter bort. Jag joggar i blåbärsris och ljung bland granar och tallarna i mörkret. Ljusbilden får mig att tänka på hur kompakta molnen på himlen är när de släpper igen så lite ljus.
Enorma regndroppar börjar slå på bilen när jag rycker upp dörren. Bilfärden går en dryg mil österut till föräldrarnas hus där jag beräknas kunna få en säkrare plats att filma ifrån. När jag kommer fram så dröjer det bara några minuter innan åskcellen är framme. Det regnar rejält och blixtarna lyser upp himlen med bara några sekunders mellanrum. En del så nära att man inte hinner räkna till 1 innan mullret skallrar rutorna. Jag kikar på mobilen, rubriker från lokal media fyller skärmen: Avstängda vägar, översvämningar och stor förödelse sammanfattar rapporteringen. I området där åskcellen gått ligger mängder av nedblåsta träd, det är blockerade vägar och översvämningar.
I Bredaryd inte långt här ifrån har en gångtunnels kanter rasat ner och hela tunneln är fyllt till taket med tjock lera. En bit bort är flera hushåll drabbade av översvämningar.
När åskcellen passerat ger jag mig ut för att titta hur det ser ut. Det är vatten på gräsmattorna, tunneln är översvämmad, fabriker och källare är översvämmade. Innan jag hinner dokumentera och landa i hur stora skadorna blev så har åskovädret nått Jönköping. Ganska snabbt kommer nyheter om jordskred och omfattande översvämningar även här. E4an som är en mycket trafikerad väg genom staden har akut fått stängas av pga vattenmassorna. På ett ställe var vattnet inne i staden så djupt att räddningstjänsten fick simma ut till drabbade bilar med våtdräkt.